Bill Nilsson och Little Richard blev tröst i bedrövelsen

I går var det en sorgens dag. Först var jag på Malmö Stadion och såg MFF:s totala genomklappning mot Halmstads BK som vann med 3-0. I bilradion hem gjorde Stefan Holm sin sista tävling i höjdhopp-två legender gick i graven. Det var var den 13 (?) september.
I första fallet kan jag bara skria: AVGÅ BENGT MADSEN och ta Borgen med dig. Roland Nilsson med den Gren han sitter på hade inte ens fått jobb som tränare i min byklubb Nike, Lomma.SUCK. Malmö FF klubben som bygger en ny arena utan att ha någon produkt. Det är som sjösätta Volvo utan någon bil.
I andra fallet kan jag bara lyfta på hatten för Stefan Holm. Han har skänkt mig många lyckliga stunder framför TV-apparaten. Nu är det slut. Gråt.
Jag flydde genast 50 år tillbaka i tiden. Och fann tröst i Bill Nilsson. Honom minns absolut ingen i dag. Snabbinfo:
Bill blev världsmästare i motocross 500cc 1957 och 1960.Han körde en B.S.A., bara en sådan sak. Bill kanske lever än i denna dag. Är det någon som vet?
Bill Nilsson fick oss småglin att bygga om våra cyklar och CYKLA motocross. Han var lika tuff som Tarzan. För 50 år sedan var Bill Nilsson Star!
För precis 50 år sedan skrek Little Richard "Jenny Jenny" på min skivspelare. Det var ett jävla ös i denna rockstjärna, nästan lika bra som Elvis, men bara nästan.
Little Richard och Bill Nilsson. Båda KUNGAR för 50 år sedan. I dag har de en sak gemensam. De är båda 75 år gamla. De kan höra aftonsången i stället för "Jenny Jenny".
Titta extra noga på bilderna. För att söka tröst från gårdagens tragedi grävde jag djupt i min omfångsrika samling.
För 50 år sedan köpte jag dessa "Idolkort" på Solglimten som låg i korsningen Sallerupsvägen-Nobelvägen i Malmö. Jag tror jag gav 25 öre stycket, alltså lika mycket som ett paket filmstjärnor kostade på den tiden. Det var mycket pengar för en liten men naggande god pojke.
Jag smeker bilderna och mår genast mycket, mycket bättre...