Maratonlöparna i OS hade vunnit 10 000 m i finnkampen!

Nej, det gick inte alls. Maratongänget i Peking-OS hade vunnit finnkampen och haft över 3,2 mil kvar. Då tog ändå vinnaren på 10 000 m, Erik Sjöqvist, ut sig totalt med tiden 29,25,49. I maraton-OS hade man 29,25 blankt som mellantid på den första milen. Det är bara det att dessa hårda herrar hade att avverka ytterligare TRE 10 000 meters lopp PLUS lite mer än 2000 meter innan man kom i mål.
Vinnaren, kenyanen Wansiru, var dessutom helt oberörd. Erik Sjöqvist såg ut att behöva syrgas. Hur kan det vara så stor skillnad? Anders Gärderud tog inte ens upp det i TV. Om någon kunnat förklara detta, är det i så fall Gärderud. Jag fattar ingenting. Är det någon annan som fattar mer än jag?

Finnkampen som SM 1948!

Tittade på första dagens finnkamp. Och gäspade. Var det absolut nödvändigt och lägga denna klassiker veckan efter de olympiska spelen i Peking? På näthinnan dansar allt för tydligt de makalösa friidrottstävlingarna i Fågelboet.
Dagens landskamp mellan Finland-Sverige i friidrott handlar om B-C- och D-laget.
Vi jämför med SM i friidrott 1948, alltså för 60 år sedan.
I tresteg blir Lennart Moberg från Hellas svensk mästare med 15,10 m. I finnkampen hamnar Martin Eriksson, Sverige, sist på 14,88 m. Andra sidan vinner Carloina Klüft längdhopp på 6,44 m. 1948 vinner Ulla Gadd från Göteborg med 5,38 m. Finnen Jussi Utrialnen som blev sist på 5000 m med tiden 14,22,04 hade 1948 blivit svensk mästare. Dåtidens vinnare Erik Ahldèn sprang några sekunder sämre, 14,25,8. På 400 m hade SM-vinnaren Rune Larsson med sina 48 blankt slagit två finnar.
Så där kan man hålla på.
I dag kommer jag att med spänt intresse följa 10 000 m. En gång i tiden en finsk paradgren som numera kraschat i dopinglabbet.
I maratonloppet i Peking-OS öppnade tätklungan på 29,25. Då hade man ändå över tre mil kvar att springa. Vad blir sluttiden i finnkampen? Jag hoppas någon går under 29 minuter. Erik Sjöqvist, Sverige?
En sak är då säker. Denna klassiska fiidrottslandskamp är totalt befriad från doping. Absolut ren. Jaså, inte det?
Hur har vi det med de finska slägg-och kulstötarna? Javisst, ja, det glömde jag. Där kan det fortfarande glimma till med resultat i Welt Klasse...

Allsvensk dödgrävning. Avsnitt 1.

Jag har gjort en djupdykning i fotbollens maratontabell. Det visar sig att ca 30 lag en gång i tiden lirat i allsvenskan men sedan försvunnit. Ja, vissa har t o m varit på väg ut ur seriesystemet. En gång klang och jubel. I dag sorg och Fonus på många håll. Det märkliga är att ingen bryr sig om denna dystra svanesång. Det ska denna SPORT-BLOGG ändra på med en rejäl dammsugning.
Vi börjar i div 2 Norra Svealand. Där spelar Sandvikens IF, Brynäs IF FK och Västerås IK.
Vi börjar med VIK, mera berömda för hockey än fotboll. En allsvensk säsong 1924/25.
1976 spelade man di div 7. 1980 splittrades klubben. Omstart med ett damlag 1983. Några år senare ett herrlag på banan. Har under stor möda lyckats kravla sig upp i div 2. Ligger 3 poäng före Brynäs som ligger på kvalplats. Framtiden för VIK ser dyster ut. Kan inte gör annat med ett sådant namn på sin idrottsplats-Apalby.
Brynäs också mera känt för sitt hockeylag, spelar alltså i samma serie. Klubben i allsvenskan 1974 och blev sist. Märkliga likheter med VIK. 1975 sammanslagning med Gefle IF. Sex år senare spricker klubben i bitar men Gefle IF fortsätter till allsvenskan. Brynäs IF startar om i div 7, nu med tillägget FK i namnet. Farmtidsutsikterna dystra. Allsvenska klubben Gävle IF har tagit över.
Sandvikens IF ligger på 5:te plats i samma serie. Klubben har gjort 21 säsonger i allsvenskan. Publikrekordet på Jernvallen lyder på hela 20 288 åskådare. Det var i en match mot IFK Norrköping 1957. Då hade Sandviken IF ett storlag med Arne Hodin, Bengt Sjögren mfl. Åkte ur allsvenskan 1961. För att aldrig komma tillbaka?
I dag är det bara bandy som gäller i Sandviken. Fotbollen kämpar för sin överlevnad. Jag såg dom många gånger när det begav sig och beundrade målvakten "Tjofsen" Ohlsson storligen.
Heja Sandvikens IF! Kom igen nu!

ÄNTLIGEN! BARA SPORT.

Hej alla härliga sportnördar. Äntligen ska vi få frossa tillsammans. Här blir det sport över alla gränser.
Jag har den senaste tiden spenderat nästan 700 timmar på att kolla in olympiaden i TV. Det har blivit tidig uppgång, knappt någon sömn i flera veckor. Rolle från Trollhättan dök upp som min sidekick men slocknade efter fyra stenhårda morgnar i ottan. Rolle drog sig vacklande tillbaka till mästerbrottaren Bertil Antonssons hemstad. Bertil blev världsmästare i början av 50-talet. Han dog för övrigt för ett par månader sedan. Frid över hans minne.
Tro nu inte att jag tröttnat på sport. OS var en fin uppladdning. Jag är i storform. I kväll måste man bara kolla in Örgryte IS-Mjällby, bara en sådan sak.
Den här SPORTBLOGGEN kommer att bjuda på en blandad kompott med både härligt mossiga stendöda idrottshjältar men givetvis också rykande het färskvara.
Helst skulle jag vilja skälla ut tränaren Roland Nilsson i MFF. Snacka om att misslyckas med att skapa ett lag.
Helst skulle jag vilja skälla ut MFF-ordföranden Bengt Madsen som med sin dumdryghet genomsyrar hela klubben Malmö FF.
Helst skulle jag velat ta landslagsbossen Lars Lagerbäck i örat. Han fattar inte att media är vår syn och hörsel i samband med landskamper.
Helst skulle jag velat vara farfar åt Sanna Kallur och bjuda henne på min hemlagade chokladpudding som tröst.
Helst skulle jag velat veta varför Carolina Klüft spolade ett givet OS-guld och en given odödlighet.
Helst skulle jag velat ha skidåkningen tillbaka på Mora-Nisses tid. Då dopingen var råtuff skogshuggning i 25 graders kyla.
Helst av allt vill jag att Zlatan kommer hem till mig för en kopp kaffe i Täppan. Vi kunde bläddrat i mina favoritböcker-se listan till höger i bloggen.
Nu får det hur som helst vara bra.
HÅLL UT!