USCH för dödgrävartaktik

VM-kval i fotboll blev till krig mellan Schweiz-Sverige

Tro inte att det där med dramatik i samband med VM-kval i fotboll är något nytt. Inget slår kvalmatchen mot Schweiz i Bern 1961 inför VM i Chile 1962. Det rådde krig mellan Sverige och klocklandet Schweiz.
Uppladdningen inför den avgörande matchen i Bern var gigantisk. Sportsidorna fylldes värre än i dag med förhandsspekulationer. Edwin Ahlqvist, mannen bakom klassikerna All Sport och Rekordmagasinet, passade samtidigt på att sjösätta en helt ny sporttidning, Sportrevyn. Syftet glasklart. Man tänkte rida på framgångsvågen.
Förutsättningarna också glasklara. Det räckte med oavgjort resultat för att Sverige skulle bli klara till Chile-VM. Vårt land stod stilla söndagen den 29 oktober 1961
Det började lysande för svenskt vidkommande. Centern Agne Simonsson som spelade för Real Madrid, nickade in 1-0 redan i första minuten-se bilden med rubriken från Sportrevyn, här ovanför. Schweiz kvitterade i åttonde minuten och tog sedan ledningen med 2-1. Vårt franska proffs, Yngve Brodd, kvitterade för Sverige med ett rappt vänsterskott. Efter det utbröt ett fullständigt krig, både på planen på läkaren. Yttern Lennart Backman hade ett helvete med alla tomflaskor som haglade in.
Matchen slutade i allmänt kaos. Domaren borde ha brutit matchen. Sverige förlorade matchen med 3-2 och borde lämnat in en protest. Den dåvarande ledaren Eric Persson sa att så gjorde inte gentlemän...
Det blev en avgörande match mot klocklandet på neutralplan, Berlin den 12 november. Förlust med 2-1 och inget Chile, men det är en helt annan historia.
Sportrevyn som skulle bli en ny banbrytande sporttidning tvärdog. Ingen orkade med blaskan. Sverige fick sorg, för så upplevdes det. Jag vet för jag såg allt sammans i TV och känner än i denna dag, snart 47 år senare, vrede över detta misslyckade VM-kval.
Hoppas det går bättre denna gång. Albanien borde vi klara, lätt som en plätt

Henke Larsson i bortglömda Bians roll!

Henke Larsson har utsetts till landslagets nye lagkapten. Det blir säkert bra. Tro nu inte att det är sensationellt på något vis med att få en upphöjd lagkapten.
En dag är Henke säkert lika bortglömd som en annan hyllad lagkapten blev.
Birger "Bian" Rosngren (1917-1977) spelade centerhalv i IFK Norrköping fram t o m 1950. Han blev plötsligt stjärna över en natt.
Dåvarande Lagerbäck, Putte Kock, älskade att överraska. Därför slog det ner som en bomb när "Bian" utan nämvärda landslagsmeriter togs ut i OS-laget 1948. Inte nog med det.
Putte Kock levererade bomb nummer två när han gjorde tuffingen "Bian" till lagkapten över de avsevärt mera namnkunniga stjärnorna som Gunnar Gren och Gunnar Nordahl.
Dåtidens bröderna Elm var bröderna Nordahl. De var tre bröder med i truppen och de styrde och ställde rätt mycket.
Nu blev Birger "Bian" Rosengren en väldigt populär lagkapten under OS-turneringen och prisades av de övriga stjärnorna. Det blev endast totalt 9 landskamper för lagkaptenen.
"Bian" försvann rätt snabbt in i tystnaden. Ingen mer än jag och några andra suckande dödgrävare i Norrköping minns denna landslagskapten som även var en klippare på poker. Och bridge.
Henke, njut så länge det varar.

Allsvensk dödgrävning. Avsnitt 2.

I dag bjuder vi på ett klassiskt f d allsvenskt lag, Gårda BK samt Westermalms IF som verkligen dog. Men reste sig på det yttersta igen.
Gårda med sina vinröda tröjor spelade i allsvenskan 1935-1943. Göteborgsklubben är berömd för tre saker: kanoniären ”Svarte Filip” Johansson, alla tiders skyttekung med 39 strutar, spelade premiärsäsongen (1935) i allsvenskan för klubben. Gunnar Gren värvades från Göteborgs AIK och började sin lysande karriär på allvar i Gårda BK. Till sist-GÅRDASÄCKEN-ett helvetiskt försvarsspel med den legendariska målvakten Henock Abrahamsson som omutlig sista utpost.
1937 hemma på Ullevi (gamla) satte man ett prydligt publikrekord mot Brage med 26 178 åskådare. Gårda var poplaget som värvades sönder av de andra storklubbarna i Göteborg. IFK plockade till sig bl a Gunnar Gren.
Livet efter 1943 har varit en vandring i öknen. I dag ligger klubben sist i division 5 A. Framtiden är svajig, trots en rätt livlig ungdomsverksamhet.
Westermalms IF med två allsvenska säsonger1926-1929 dog på allvar 1950. Några eldsjälar drog igång kungsholmsklubben igen. 1962 lirade man i div 9. I dag är det Stockholm D som gäller, alltså div 7. Där är klubben ett mittenlag.
Det är knappt någon som minns att Westermalms IF en gång i tiden konkurrerade med både Hammarby, AIK och Djurgården. Publikrekordet 12 380 mot IFK Göteborg 1926 kommer att stå sig i all evighet.
En kul krumelur i kanten är att klubben under 20-talet anklagades för brott mot amatörbestämmelserna. Lagledaren Evald ”Bellan” Andersson betalade ut 50 kronor till spelarna för hemma- och 80 för bortamatcherna. Det var nära på att Svenska Fotbollförbundet diskat klubben.

Maratonlöparna i OS hade vunnit 10 000 m i finnkampen!

Nej, det gick inte alls. Maratongänget i Peking-OS hade vunnit finnkampen och haft över 3,2 mil kvar. Då tog ändå vinnaren på 10 000 m, Erik Sjöqvist, ut sig totalt med tiden 29,25,49. I maraton-OS hade man 29,25 blankt som mellantid på den första milen. Det är bara det att dessa hårda herrar hade att avverka ytterligare TRE 10 000 meters lopp PLUS lite mer än 2000 meter innan man kom i mål.
Vinnaren, kenyanen Wansiru, var dessutom helt oberörd. Erik Sjöqvist såg ut att behöva syrgas. Hur kan det vara så stor skillnad? Anders Gärderud tog inte ens upp det i TV. Om någon kunnat förklara detta, är det i så fall Gärderud. Jag fattar ingenting. Är det någon annan som fattar mer än jag?

Finnkampen som SM 1948!

Tittade på första dagens finnkamp. Och gäspade. Var det absolut nödvändigt och lägga denna klassiker veckan efter de olympiska spelen i Peking? På näthinnan dansar allt för tydligt de makalösa friidrottstävlingarna i Fågelboet.
Dagens landskamp mellan Finland-Sverige i friidrott handlar om B-C- och D-laget.
Vi jämför med SM i friidrott 1948, alltså för 60 år sedan.
I tresteg blir Lennart Moberg från Hellas svensk mästare med 15,10 m. I finnkampen hamnar Martin Eriksson, Sverige, sist på 14,88 m. Andra sidan vinner Carloina Klüft längdhopp på 6,44 m. 1948 vinner Ulla Gadd från Göteborg med 5,38 m. Finnen Jussi Utrialnen som blev sist på 5000 m med tiden 14,22,04 hade 1948 blivit svensk mästare. Dåtidens vinnare Erik Ahldèn sprang några sekunder sämre, 14,25,8. På 400 m hade SM-vinnaren Rune Larsson med sina 48 blankt slagit två finnar.
Så där kan man hålla på.
I dag kommer jag att med spänt intresse följa 10 000 m. En gång i tiden en finsk paradgren som numera kraschat i dopinglabbet.
I maratonloppet i Peking-OS öppnade tätklungan på 29,25. Då hade man ändå över tre mil kvar att springa. Vad blir sluttiden i finnkampen? Jag hoppas någon går under 29 minuter. Erik Sjöqvist, Sverige?
En sak är då säker. Denna klassiska fiidrottslandskamp är totalt befriad från doping. Absolut ren. Jaså, inte det?
Hur har vi det med de finska slägg-och kulstötarna? Javisst, ja, det glömde jag. Där kan det fortfarande glimma till med resultat i Welt Klasse...

Allsvensk dödgrävning. Avsnitt 1.

Jag har gjort en djupdykning i fotbollens maratontabell. Det visar sig att ca 30 lag en gång i tiden lirat i allsvenskan men sedan försvunnit. Ja, vissa har t o m varit på väg ut ur seriesystemet. En gång klang och jubel. I dag sorg och Fonus på många håll. Det märkliga är att ingen bryr sig om denna dystra svanesång. Det ska denna SPORT-BLOGG ändra på med en rejäl dammsugning.
Vi börjar i div 2 Norra Svealand. Där spelar Sandvikens IF, Brynäs IF FK och Västerås IK.
Vi börjar med VIK, mera berömda för hockey än fotboll. En allsvensk säsong 1924/25.
1976 spelade man di div 7. 1980 splittrades klubben. Omstart med ett damlag 1983. Några år senare ett herrlag på banan. Har under stor möda lyckats kravla sig upp i div 2. Ligger 3 poäng före Brynäs som ligger på kvalplats. Framtiden för VIK ser dyster ut. Kan inte gör annat med ett sådant namn på sin idrottsplats-Apalby.
Brynäs också mera känt för sitt hockeylag, spelar alltså i samma serie. Klubben i allsvenskan 1974 och blev sist. Märkliga likheter med VIK. 1975 sammanslagning med Gefle IF. Sex år senare spricker klubben i bitar men Gefle IF fortsätter till allsvenskan. Brynäs IF startar om i div 7, nu med tillägget FK i namnet. Farmtidsutsikterna dystra. Allsvenska klubben Gävle IF har tagit över.
Sandvikens IF ligger på 5:te plats i samma serie. Klubben har gjort 21 säsonger i allsvenskan. Publikrekordet på Jernvallen lyder på hela 20 288 åskådare. Det var i en match mot IFK Norrköping 1957. Då hade Sandviken IF ett storlag med Arne Hodin, Bengt Sjögren mfl. Åkte ur allsvenskan 1961. För att aldrig komma tillbaka?
I dag är det bara bandy som gäller i Sandviken. Fotbollen kämpar för sin överlevnad. Jag såg dom många gånger när det begav sig och beundrade målvakten "Tjofsen" Ohlsson storligen.
Heja Sandvikens IF! Kom igen nu!